ingen, ja ingen.
förstår mig, ne ingen, inte ens jag.
ingen vet hur dåligt jag mår för ingen kan se bakom min fasad.
mitt liv suger hästkuk!
det är sant.
inget kul.
elin kanske lite..
jo och min kille kanske men han skapar jobbiga problem, som jag inte vill se..
jag vill inte se att du ska åka till danmark i 9 månader, jag vill försvinna.
jag vill faktiskt dö.
jag är depp ja det är jag, det är konstaterat.
jag är nog allas lilla reserv som man har om nån annan sviker, right?
jag vill inte finnas!
shit nu tycker alla att jag är sveriges mest deprimerade tjej.
det finns nog dom som är mer depp faktiskt.
om nån skulle fråga hur det var? skulle jag vara tyst. eller börja gråta..
skolan går åt helvete, jag vill få bra betyg men det går inte.
jag kan inte, jag är värdelös på allt, verkligen allt.
säg nått jag kan?
inte ett skit.
dåligt självförtroende kanske , ja kanske, men jag tror inte det, jag kan inget det är ett faktum.
snart orkar jag inte kämpa mer för det här meningslösa livet, sara louise andersson har.
hoppas alla andra mår bra.
och du älskling, dig kommer jag alltid älska men är så rädd att förlora dig.
min dröm, att du inte åker till danmark.
men du ska ju följa dina drömmar.
du är min dröm.
det är så synd att du ska vara så jävla fantastisk!
det är synd att du är den mest underbara jag någonsin träffat.
det jobbigaste är att jag vet att du är den perfekte för mig.
the perfect man!
trodde det inte fanns nått som hette så, men det gör det.
och det är du!
om du inte hade vart det här så hade jag bara kunnat säga jag orkar inte mer, hejdå nu drar jag.
men jag kämpar så hårt för det här, för du är min bästa vän!
jag har inte haft nån bättre vän.
jag älskar dig.
jag älskar dig så som raketen älskar explotionen.
jag älskar dig så som trottoaren älskar förloraren.
jag älskar dig även om du faller i tusen bitar.
som tågen älskar rälsen, så fångar älskar flykten.
som jag älskar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Halkade in här på din blogg och fastnade för det inlägget du skrev om skolan, studenten m.m. Tänkte bara skriva att jag kände precis likadant för ett år sedan. Men allt rer sig. Tro mig! Vet man känner sig stressad och pressad av att höra vad alla andra ska göra, och att man får en liten klump i magen. Till 99,99% så kan jag nästan garantera dig att de också känner sig lite vilsna eller osäkra angående deras val osv.
Jag tror inte alls du är värdelös och att du inte kan något. Har sett dina bilder du tagit. De ÄR ju grymma! (spec den med regnbågen)LOVE IT
Nu tänker du säkert att de här var ett himla konstigt inlägg från en okänd människa. Men vill lixom bara ge en vink om att jag också har känt så som du gör och att de faktiskt löser sig i slutändan:)
Ta hand om dig! Kram
ge inte upp lollo.. jag är också inne i en grym svacka, av en massa olika orsaker, tycker att mitt liv inte är värt ett skit. och jag har ingen man som gör det värt att leva. men vi får kämpa på ihop nu.. ett halvår kvar av skolan sen kommer allt bli mycket bättre, att tänka på det är vad som får mig att orka. och du är INTE ALLS värdelös. jag säger samma sak som föregående talare, du är skitduktig på foto!
kom igen bruden, vi fixar det här..! du har många som står bakom dig och stöttar dig i det här. /vic.
jag vet hur det är. och jag känner dej och vet att du klarar dethär. vi är positiva. och ihop klarar vi allt. eller hur? det vet vi ju. du är min bästa vän. och jag lämnar dig aldrig! vare sej du vill eller ej...
denna tid är jobbig. ångest inför framtiden. känna press för att bli vuxen och ta eget ansvar.. tror alla känner lite av denhär ångesten och oron. du är inte ensam lollo. det ordnar sig. tro mej!
love!
Skicka en kommentar